En fristad för de oönskade...

Lillefot, eller ”Lillen”, är vår trebenta fristadshund som alltid är glad, hans nedsättning till trots. Han ser inga hinder i livet, och visar oss varje dag hur man tar vara på livet och lever i nuet. Han har nu snart förlorat all sin syn och även om han både är trebent och blind- så märks det inte ens av i vardagen. Alla som träffar honom blir glada och förvånade, och en och annan puss får man också.

Lillen har bott här i 10 år och är 12 år gammal nu, och verkar inte ha några som helst planer på att sakta ner i livet, trots sina utmaningar. Han håller alltid full fart, med ett stort leende och glada yl- som gärna sätter igång den stora kören av hundar på gården.

Vi brukar alltid ha en eller två hundar här för rehabilitering, som varit för rädda och traumatiserade i sin miljö. Maia är 10 år och bodde egentligen i en sömnig småstad i Sverige- tills vi gick med i Nato (!).

Stillheten byttes mot militärövningar dagligen, och för en hund som har panik och trauma av ljud- så blev tillvaron outhärdlig- Maia vägrade gå ut genom dörren tillslut, och var konstant rädd för att det skulle smälla av bomber och granater. Hon får nu en fristad här, och får lugna ner sitt nervsystem och rehabiliteras här i lugnet på landet!

Katterna vi tar emot kommer antingen från vanvård eller hemlöshet, och de är ofta de minst önskade och mest rädda. Här får de växa i sin egen takt och blir alla så småningom sociala, mysiga individer bara man behandlar dem med kärlek och respekt och låter det ske i deras takt.

Vi har två svarta katter, Stig och Leo, samt vår ”foster fail”- kattmamman som ingen ville ha när ungarna var adopterade- Diana. Katterna älskar våra hundar och det är inte så konstigt- de har bott med våra gulliga blinda hundar som är så snälla med katter!

Fåren – några vuxna, några gamla, och ett litet lamm – kom hit sommaren 2021 genom ett vanvårdnadsärende via Länsstyrelsen. Skicket var sådär och de var rädda och initiativlösa, med förväxta klövar och övervikt. Efter några månader med rätt foder, stort bete och kärlek så är de lika nyfikna och busiga som hundarna här.

De är riktiga karaktärer, och det lilla söta lammet är nu gårdens kung. De fyra äldre fåren vi tog har nu somnat in, så vi räddade två till nyligen, unga Baby och tanten Bangs.

Pärla adopterades turligen som valp- 1 år gammal fick hon ett hem och slulle slippa vara på ett shelter hela livet. Men Pärla överlevde sin husse och efter 17 år tillsammans så hamnade hon återigen på samma shelter- denna här gången såg hennes chanser fruktansvärt dåliga ut- vem skulle välja en 18 år gammal hund?

Det gjorde vi- och hon landar nu på vårt äldrebeoende. Vi är osäker på vilket liv hon haft i sitt hem, eftersom hon är väldigt rädd. Men här får hon tid och tålamod och trygghet.

Loui har, precis som sin bror Lyxx, genomgått mycket i sitt liv inom den svenska slädhundsindustrin, men hans försiktiga natur gör honom unik.

Loui är otroligt matglad och växer varje dag, och vi ser hur hans personlighet blomstrar. Trots sin blyghet visar han en stark vilja att lära sig och njuta av livet, 12 år gammal så började ju livet äntligen!

När vi hämtade Alvin i ett polskt shelter så hade han befunnit sig där i 800 dagar. 800 dagar av betong, galler och stress sätter sina spår på hälsan och Alvin har bl.a. problem med både sköldkörteln och artros och chansen att få ett eget hem var minimal, både på grund av hans hälsoproblem och att han var 15 år gammal.

Nu får han dock den vård han förtjänar, och han får sova mjukt och lugnt på fristaden. Här är fågelkvittret och doften av äppelträd en befrielse från en stressig miljö. Alvin är herre över vår gäststuga, och så glider han in emellanåt i gemenskapen när det börjar lukta frukost- då skäller han bestämt och högljutt. Han är en gammal gubbe med en charm som bara en gubbe kan ha!

Asker är den coola grabben som tar allt med ro och tålamod. Han har kommit till att bli de osäkra hundarnas bästa vän, med sin väna energi- och även om Asker själv skulle säga ”äsch, det var väl inget”, så tror vi att det till stor del är Askers förtjänst att rädda hundar som tex Apansson kommit allt mer ut ur sitt sköra lilla skal.

Man skulle kunna säga att Asker befinner sig på kollo på fristaden, efter att hans levnadsmiljö gjorde honom avstängd och traumatiserad pga stark ljudrädsla- men här lever han sitt bästa liv, 11 år gammal.

Tillsammans med Truls så räddade vi Mondo från vanvård och ensamhet. En mycket begränsad värld med stressade hundar och förorenade ytor byttes till en möjlighet att få vara hund igen.

Här på fristaden har Mondo på äldre dagar fått ett nytt liv, och han växer, mår bättre och upptäcker nya saker för varje dag som går. Vi är så glada att kunna få hämta dessa uttjänta, oönskade slädhundarna som dragit nitlotten i slädshundsindustrin. Hos oss kommer Mondo alltid att vara önskad och älskad! Han är nu 14 år!

Truls är ännu en själ som vi hämtade uppe i Norrbotten. Han tillhörde ursprungligen slädhundsindustrin men var sedan ett tag även vanvårdad och övergiven. Lust och glädje fanns inte längre i hans ögon.

Vi hämtade Truls tillsammans med Mondo, och det tog inte lång tid förrän livet kom tillbaka och ögonen fick den där gnistan. Gnistan som en aktiv hund får av 23 000 kvm frihet och trygghet! Truls älskar att gosa och trycka sitt huvud mot dig. 

Truls är nu 12 år gammal och det märks hur han saknat kärlek så länge under livet- och försöker ta ikapp varenda missad sekund av trygghet, värme och närhet. Han är högt älskad och en mjuk och vänlig hund som är vän med alla!