Black dogs

Fristadsänglar

Sandra berättar om hundarna vi räddat och saknar

Nova

Någon ska vara ens nummer 1, och finaste Nova var min. Jag hämtade hem henne som valp ”utan att fråga” när jag var 16 år, då hon egentligen skulle ha sålts till en missbrukare. Hon blev 15 år och var länge min stora inspiration att få jobba med hundar. Hon visade mig vägen!

Banko

När jag såg bilden av honom dyka upp i mitt flöde, trodde jag att det var en rå köttbit jag tittade på men det var Bankos uppslitna huvud. Han var gammal, blind och döv och hade blivit utsatt för en stor attack där halva hans huvud var avslitet. Han fick en fin tid här i tryggheten.

MaLaLa

Ännu en riktig Black Dog – 6 år gammal, mager, helt blind, med nydiagnosticerad diabetes samt spondylos och dåliga höfter. Hon behövde dagliga sprutor och många veterinärbesök. Hennes liv blev alldelels för kort, men hon levde gott här, en busig hund växte fram i henne. 

Birk

Birk var sliten, gammal, låg på betong och hade ingen gnista kvar i ögonen. Han visade sig vara runt 13 år gammal och han diagnosticerades med cushings och var nästan blind. Han fick självklart bli en fristadshund och som han njöt av sitt sista seniorår här, då hans gamla kropp äntligen fick ligga mjukt och bli älskad i ett år.

Tia

Tia var en äldre husky som dumpades av sina hjärtlösa ägare, de övergav sin 12-åriga hund utan att ens fälla en tår. Förvirrad och ensam togs hon hit till fristaden och njöt verkligen av livet här. Aldrig mer övergiven, och alltid och för evigt älskad av oss.  Hon var som valp fram till sista tiden då hon fick cancertumör i nosen.

Totti

När Totti kom sa man att han var 8 år. Tanken var att han skulle få ett hem. Men han visade stora självskadebeteenden och vid närmare koll på hans rygg så såg vi att ryggraden var krossad på ett ställe. Han var snarare runt 11 år, och med så stora smärtor, att vi inte kunde göra mer än att ge han några veckor av kärlek och omtanke. 

Aila

Aila var vår första Black Dog. Övergiven utan sin mamma som valp blev hon traumatiserad och fick stark PTSD. Hon var så rädd att hon inte vågade röra på sig och kissade och bajsade på plats när hon blev rädd. Hon rehabiliterades här och blev till slut en lycklig hund som hanterade världen bra och levde med fina hundvänner och var älskad och trygg. Gick bort i hudcancer.   

Gubben

Gubbens kom hit då hans matte blev mördad. Lojal låg han vid sin döda mattes sida innan han kom därifrån helt blodig. Han kom hit till fristaden 12 år gammal, och det var som att han äntligen kunde andas ut – brännmärken av cigaretter och annat vittnade om hans hårda liv. Han levde bara här i 7 dagar innan han somnade in stilla, omgiven av hundar och kärlek. 

Taini

Taini var aldrig meningen att vi skulle rädda. Hon hade redan ett hem som väntade henne men som helt kärlekslöst ångrade sig när hon redan packat väskan. Det var tredje gången hon övergavs när hon lovats en kärleksfull familj, så vi kunde inte också säga nej till henne. Vi tog emot henne och hon blev allas terapihund – en fantatstisk hund som blev alldeles för ung.

BUBS BUBSSON

Bubben var helt blind och döv, muskelfattig och svag, han vinglade fram och hade dåliga tänder.  Han bodde här på fristaden i nästan ett år, där han hann bli starkare i kroppen, mer smärtfri, och levde med snälla hundar och var alltid varm och omhändertagen. Han skulle flytta till en egen familj hans sista seniortid, men han hann med sina 12 år bli för gammal för ett nytt liv. 

Farbror Bjärven

Jag frågade: Vem behöver mig som mest? Och då dök han upp. 12 år gammal hade han bott på samma betongfyrkant i hela sitt liv när kom hit till fristaden. Han blev en ny hund och orkade med fyra år till som pigg och tacksam senior tills han somnade in strax innan hans 16-årsdag, då hans epilepsi började bli värre och hans kropp inte orkade med längre.

Modig

Självklart så kan man inte hjälpa svarta hundar utan att också få hjälpa svarta katter, som är precis lika oönskade. Genom ett samarbete med Växjö hemlösa katter, som vi ofta är jourhem åt, så fick två rädda och vanvårdade svarta kattbröder stanna här på fristaden. De hade bott på fristaden med mig och hundarna i 5 år, när Modig tyvärr dog och lämnade sin bror kvar.

Donera i någons minne

Vi har räddat, älskat, och följt många hundar till sista vilan. Men först har de fått känna trygghet, värme, omtanke och att bli högst älskade familjemedlemmar- ibland för första gången i deras liv. Vi räddar de oönskade, de oälskade, och många öden är gripande. Donera gärna i någon hunds minne, så vi kan fortsätta rädda hundar som dessa!

Plusgiro: 75 79 93-5
Swish: 123 133 66 92

Denna sida använder sig av kakor, om du fortsätter använda sidan erkänner du användning utav och att du också gillar kakor.